Sinnesrobönen

Sitter och funderar mycket.

Förändringar som man försöker göra för att man ska passa in i något fantasifoster till ideal.

Vad är det för ideal?
Vem skapar dessa ideal?

Och varför är vi så dumma så att vi går på detta?

Jag strävar alltid efter en förbättring av mitt jag.
Mitt ego.

Men är det så att jag måste ändra mig för att passa in i mallen för det sagda idealet?
Det innebär att jag är en av de dumma.


Japp.
I surrender.
Jag har gått på det.

Men hur är det egentligen ställt med detta med sinnesro?

Här är den i sin helhet.
Den tål att läsas om och om igen....

Dock på engelska.
Men den gör sig lika vacker där.


"God, grant me the serenity

to accept the things
I cannot change,

Courage to change the
things I can, and the
wisdom to know the difference.

Living one day at a time;
Enjoying one moment at a time;
Accepting hardship as the pathway to peace.

Taking, as He did,
this sinful world as it is,
not as I would have it.

Trusting that He will make
all things right if I
surrender to His Will;

That I may be reasonably happy
in this life, and supremely happy
with Him forever in the next."

Jag funderar vidare under natten.

Jag läser den om och om igen.